Länge sedan.

Jag vet, jag vet. Det var nu mer än ett halvår sen jag skrev senast.. Jag vet inte riktigt varför jag inte har skrivit något, men jag känner att operationen och allt vad den tiden innebar är något som jag vill lägga bakom mig, det kanske är därför som jag inte velat skriva något.. Jag mår iallafall jättebra, ryggen mår kalas och jag njuter av att få träna! Jag tror seriöst att den jobbigaste tiden som jag någonsin gått igenom var tiden efter operationen, när jag inte  fick träna. Jag saknade mina lagkamrater något enormt (jag spelar volleyboll), och även om jag gick på näst intill varenda träning så saknade jag att vara en del av laget, på planen. 
Ärret syns förövrigt mycket mindre nu, och jag tänker inte längre på det.. Under sommaren så kunde jag välja kläder som inte visade ryggen, för att jag skämdes, eller inte ville ta upp operationen. Nu, skiter jag fullständigt i det, mitt ärr är en del av mig och min kropp, och inget att skämmas för. 
 
Nog om operationen, nu när vårterminen precis dragit igång så börjar kaoset; nationella proven, gymnasieval och en  massa konserter på min skola. Angående gymnasievalet så är jag tveksam, men det lutar åt en spets-utbildning här i Linköping, med inriktning Hållbar utveckling. Nationella proven är väl inte något jag längtar efter, men jag tror att det inte kommer att vara något problem, jag är ju lite av en nörd..
 
Förhoppningsvis så kommer det inte dröja lika länge tills nästa inlägg, men jag får se. Förresten så har jag inte överhuvudtaget inte varit inne på bloggen, så jag har inte sett era kommentarer. Jag har sett dom nu i efterhand, och ni ska veta att jag blir oroligt glad över att mitt beslut att dela med mig av min historia har uppskattats. TACK! 

Det rullar på.

Som rubriken säger så rullar det på; jag går i skolan, går på träningarna bara för att träffa mina kära lagkamrater, går mycket promenader, och ska få börja träna lätt i skolans gym på idrottslektionerna. Annars är allt toppen! Jag har börjat planera in saker för sommaren; förutom konfa-lägret ska jag troligtvis på två olika volleyboll-läger. En sak som jag ej har skrivit om är att jag var i Barcelona förra veckan! Det var supertrevligt, eftersom att jag aldrig åker utomlands annars. Resan kan jag berätta mer om någon annan gång, nu måste jag nämligen gå och plugga. Ciao!

I'm back.

Hallåååå. Nu var det allt länge sen jag skrev någonting här, jag har haft så galet mycket läxor att jag helt enkelt har glömt bort bloggen. Iallafall så är allt finfint med mig, jag går i skolan som vanligt och går på volleybollträningarna, men utan att spela förstås, jag kan även gå en sväng på stan om jag skulle känna för det.
Ryggen känns bra och jag har aldrig ont, förutom om någon kramar mig vääldigt hårt eller om någon tar mig på högersidan av ryggen. Jag kan också cykla nu, men bara oerhört sakta och om det inte är så långt att cykla. Jag har varit på röntgen med, men då fick jag ju inte reda på något utan tog bara bilderna. Resultatet får jag se nästa gång jag ska till min ryggläkare.
Idag har jag studiedag, vilket blir precis vad det låter som för mig; Studiedag. Jag har tre prov den här veckan, plus två redovisningar, allt inklämt på två dagar. Så idag ska jag bara plugga, sedan åker jag troligtvis till min träning för att sen åka till min konfa-träff. 
Hejdå!

Svar på frågor.

Jag tänkte svara på ett par frågor jag har fått. Jag tror att de flesta av de här frågorna har blivit besvarade när jag har beskrivit min sjukhustid, men jag tänkte göra det extra tydligt.

Hade du jätte ont när operationen var gjord? Ja, det hade jag. Man har dock rejält med morfin i kroppen och även lokalbedövning, så det är inte outhärdligt. Jag hade också väldigt ont i axeln, av någon anledning. Smärtan förändrades för varje dag, en dag kunde jag ha jätteont vid revbenen, och en annan hade jag galet ont precis i mitten av ryggen, det varierade.
Efter hur många dagar kunde du gå upp? De tvingar upp en nästan direkt efter operationen, och efter det får man gå upp och stå tre gånger varje dag. Jag kunde gå helt själv, utan gåbord, dagen innan jag åkte hem. Innan det kunde jag gå med gåbord utan hjälp, från måndagen kanske.
Är det läskigt att sövas ner? Nja, lite obehagligt kanske, men inte läskigt. De kopplar in narkosmedlet och sedan börjar allt snurra, sedan bara somnar man. Narkospersonalen var verkligen jättetrevlig.
Det var allt för idag, hejdå!

Min sjukhustid. Del 6

Dag 7:

Detta var alltså dagen innan hemfärden, vilket kändes riktigt skönt. Jag hade möjligheten att åka hem den här dagen men jag kände mig inte rikrigt redo, tyvärr. Nu åt jag tre ''riktiga'' mål om dagen och jag gick på toaletten själv, jag kunde också läsa själv, vilket jag inte orkat tidigare. Det hände annars inte så mycket, en trevlig sak var att min sjukgymnast kom, och jag gick utan gåbordet första gången. Jag gick längs korridoren och tillbaka, vilket var mycket längre än jag hade gått på flera dagar. Nu hade jag också på mig vanliga kläder, vilket gjorde att jag kände mig mycket friskare. Jag har inga bilder från den här dagen heller.

Idag ska jag äntligen gå och ta bort mina agraffer. Agraffer är som ''häftstift'' som håller ihop såret, istället för stygn. Efter det ska jag tejpa ihop såret fram tills sommaren, för att få ett så snyggt ärr som möjligt.

Hejdå!

Tack!

Jag skulle bara vilja ta tillfället i akt och tacka alla som stöttat mig, alla era kommentarer gör mig verkligen superglad!
När jag låg på sjukhuset och mådde piss kollade jag alla era kommentarer och jag blev väldigt rörd, att människor som inte ens känner mig tar sig tid att gå in här och önska mig lycka till.
 Så tack, allihop, ni är bäst!

Hemma igen. Del 1

Hej! Nu är jag äntligen hemma igen efter en 7 dagar lång sjukhus-vistelse. Jag kom hem igår eftermiddag och sedan dess har jag bara slappat i soffan, det är ungefär det jag klarar av just nu. På sjukhuset var jag mycket tröttare än vad jag trodde att jag skulle vara, och jag orkade därför knappt blogga därifrån.
Nu tänkte jag berätta om min sjukhustid, dag för dag. Jag skriver om några dagar i taget, istället för att det blir ett enda långt inlägg.

Kvällen innan operationen:
Jag kom till sjukhuset på kvällen dagen innan operationen, där jag fick duscha två gånger med en speciell tvål. Efter det tog de blodprov och diverse andra tester: blodtryck, syresättning osv. Jag kommer ihåg att jag somnade förvånansvärt snabbt den kvällen, jag ville bara somna innan jag hann bryta ihop.

Dag 1 - Operationsdagen
Klockan halv sju på morgonen väcktes jag av sjukhuspersonal, och jag fick duscha ytterliggare en gång. Tvålen var någon slags anti-bakterietvål så vid det här laget var mitt hår helt förstört, kan jag lova. Efter det fick jag ta på mig operationskläderna som består av: en superfräsig lång skjorta, ett par trosor som går upp till armhålorna och ett par strumpor, som gick ända upp till de fina trosorna. Jag kördes ner till narkosavdelningen, där jag fick en finfin mössa. Där fick vi ligga i ett rum ett tag, och jag fick prata lite med en sjuksköterska som skulle vara med mig hela operationen. Efter en stund körde de in mig i ett rum, jag vet inte säkert om det var operationssalen. Där pratatde jag lite med personalen, och fick sedan en syrgasmask över näsan och munnen. Jag vet inte säkert hur de fick in narkosmedlet i kanylen i armen men efter ett par sekunder började hela rummet att snurra, jag blundade och vips, var jag borta.

Jag minns inte jättemycket från min första dag, efter operationen, men jag minns att när jag vaknade hade jag fruktansvärt ont. Tydligen hade jag vaknat lite för tidigt, innan lokalbedövningen hade fått full effekt. Jag måste ockås säga till de som ska opereras: smärtan ger med sig, även om man inte tror på det när läkarna säger det. Jag trodde att de bara ljög för mig, att jag alltid skulle ha ont, men så var det ju absolut inte. Jag minns också att mina föräldrar satt där bredvid min säng, och att jag pratade lite med dom. Jag kommer ihåg att en av de första sakerna jag sa var: '' Jag känner mina ben, jag är inte förlamad. Hurra.''. Jag låg där på uppvaket, och föll ur och in i medvetande med jämna mellanrum. Jag uppfattade att det kom en man som skulle röntga mina lungor, men inte mer än så. Jag kommer ihåg att jag ville komma bort från det stressiga rummet jag låg i, det sparng människor överallt och jag hörde bebisar som skrek.

Efter ungefär två timmar fick vi komma till intensivvårdsavdelningen, där det inte var någon annan patient. Det var först där jag lade märke till alla slangar jag hade kopplade till mig, de satt på händerna, i halsen och på handlederna, om man bortser från lokalbedövningen i sidan. Jag minns att jag mådde sjukt illa, och att jag spydde en gång i kvarten. Jag minns också att de sa att jag var tvungen att ställe mig upp, med en gång. Sagt och gjort, de fick upp mig på sängkanten, öch de ställde mig också upp. Detta var det hemskaste jag varit med om, jag mådde så sjukt illa och hade så ont att jag trodde att jag skulle svimma, men det klarade jag. Jag fick också träffa min ryggläkare, men det kommer jag knappt ihåg.




Båda de här bilderna är tagna precis efter operationen, där jag har syrgas över munnen, och en hel massa slangar överallt.




Jag lägger upp mer imorgon, godnatt!

uppdatering från sjukhuset.

Nu är Jag inne på min 5e dag efter operationen, och jag mår faktiskt ganska så bra. Jag får fortfarande ont i huvudet av att kolla på skärmar så jag orkar inte skriva så mycket. Jag kommer att skriva om min sjukhusvistelse när jag är hemma igen, kanske på torsdag. Men jag mår iallafall bättre nu och jag har bara två slangar kvar nu. Hejdå så länge

Operationsdags. ~tidsinställt

Nu borde jag vara påväg till min operation som kommer att ta ungefär 3 timmar. Efter själva operationen kommer jag att ligga på uppvaket och sedan på ytterligare en avdelning i ungefär ett dygn. Sedan får jag komma till mitt rum på barnavdelningen, där jag kommer att bo i en vecka.

Vi hörs!

Om själva operationen.

Denna information är tagen från: http://www.vll.se/Sve/Lokalt/Nedladdningsboxar/Filer/Microsoft%20Word%20-%20ny%20info%20skolios.pdf
För att göra din skolios rakare kommer du att bli opererad från ryggsidan och/eller via
sidan av bröstkorgen. Operationen går ut på att genom metall skruvar och hakar, vilka
fästes på kotkropparna samt ett stag göra ryggen rakare. Detta metallinstrument
behåller ryggen i sitt nya läge tills baksidan av kotorna har läkt ihop (stelläggning).
För att få kotorna att läka ihop måste kroppen luras att tro att du har brutit benen i
ryggen. Då sätts en läkningsprocess igång precis på samma sätt som om du brutit något
annat ben.  För att få detta att hända skrapar vi på baksidan av kotkropparna och tar
ben från höftbenskammen. Detta ben läggs på baksidan av kotorna och skickar iväg
ämnen som startar celler vilka bildar ben. Denna läkningsprocess tar ca 6 månader och
därför skall du under denna tid inte idrotta eller vara med på skolgymnastiken. Under
hela operationen mäts signaltrafiken förbi operationsstället detta för att övervaka
funktionerna i nervbanorna till benen. Detta görs med hjälp av datasystem som känner
av aktiviteten i känselbanorna och till musklerna. Opereras du bakifrån kommer du att
få ett längsgående ärr utefter ryggraden och ett ärr på höftbenskammen. En eller två
slangar s k. dränage, sätts in i såret vid operationen för att kvarvarande blod skall rinna
ut. Dränage slangarna sitter kvar i cirka två dagar. Opereras du via bröstkorgen kommer
vi att ta bort några mellankotskivor och ersätta dem med delar från ett av dina revben.
Det går alldeles utmärkt att bli av med ett revben. Ibland kan man korrigera kröken
med skruvar och stag på sidan av kotkropparna via bröstkorgen. Då operationen via
bröstkorgen är klar måste lungsäcken tömmas på luft och blod. Detta görs med en slang
(Bülau drän) som du har på sidan av bröstkorgen. Den är kopplad till en sug och tags bort
efter 3 till 5 dagar. Att ta bort slangen gör inte ont
För att göra din skolios rakare kommer du att bli opererad från ryggsidan och/eller via
sidan av bröstkorgen. Operationen går ut på att genom metall skruvar och hakar, vilka
fästes på kotkropparna samt ett stag göra ryggen rakare. Detta metallinstrument
behåller ryggen i sitt nya läge tills baksidan av kotorna har läkt ihop (stelläggning).
För att få kotorna att läka ihop måste kroppen luras att tro att du har brutit benen i
ryggen. Då sätts en läkningsprocess igång precis på samma sätt som om du brutit något
annat ben.  För att få detta att hända skrapar vi på baksidan av kotkropparna och tar
ben från höftbenskammen. Detta ben läggs på baksidan av kotorna och skickar iväg
ämnen som startar celler vilka bildar ben. Denna läkningsprocess tar ca 6 månader och
därför skall du under denna tid inte idrotta eller vara med på skolgymnastiken. Under
hela operationen mäts signaltrafiken förbi operationsstället detta för att övervaka
funktionerna i nervbanorna till benen. Detta görs med hjälp av datasystem som känner
av aktiviteten i känselbanorna och till musklerna. Opereras du bakifrån kommer du att
få ett längsgående ärr utefter ryggraden och ett ärr på höftbenskammen. En eller två
slangar s k. dränage, sätts in i såret vid operationen för att kvarvarande blod skall rinna
ut. Dränage slangarna sitter kvar i cirka två dagar. Opereras du via bröstkorgen kommer
vi att ta bort några mellankotskivor och ersätta dem med delar från ett av dina revben.
Det går alldeles utmärkt att bli av med ett revben. Ibland kan man korrigera kröken
med skruvar och stag på sidan av kotkropparna via bröstkorgen. Då operationen via
bröstkorgen är klar måste lungsäcken tömmas på luft och blod. Detta görs med en slang
(Bülau drän) som du har på sidan av bröstkorgen. Den är kopplad till en sug och tags bort
efter 3 till 5 dagar. Att ta bort slangen gör inte ont.


Jag kommer att opereras från sidan, .
Godnatt igen!

Tankar inför operationen - 2 dagar kvar.

Det vart ingen sånt här inlägg igår, jag hade en kompis här hela kvällen. Nu iallafall, är det bara två dagar kvar. Och ska jag vara helt ärlig, så är jag inte nervös alls. Det känns som om att jag inte kommer bli mer redo än jag är nu, och nu vill jag bara få det gjort. När man väl har gjort det, kan det ju bara bli bättre. Nu går man ju och funderar över det, medans man då kan längta framåt.

Idag var jag iallafall hos min ryggläkare, Hans Tropp, och jag fick då reda på lite om min rehabiliteringstid och liknande. Jag fick också reda på att min krök nu är 68 grader. När operationen är klar kommer den att vara ungefär 30 grader. Operationen kommer att ta ungefär 3-3½ timme, och efter det kommer jag att vara på sjukhuset i ca en vecka. Jag lägger upp en röntgenbild så fort jag får den. 

Förresten, har någon av er haft Hans Tropp som läkare. Isånafall, vad tyckte ni?
Godnatt!

Om mig själv.

Nu tänkte jag berätta lite om mig själv. Jag heter då Jenny. Den 26 januari kommer jag att genomgå en skoliosoperation, du kan läsa om skolios här . Just nu består mitt liv av skola, vänner och volleyboll. Volleyboll har jag spelat i ungefär ett och ett halvt år och jag älskar sporten nåt enormt. Jag har två katter: Anders och Morgan, och även ett eget akvarium. Det var allt som är någorlunda intressant. Senare kommer jag att skriva om hur jag mår inför operationen.

Första inlägget.

Hej! Jag tänkte börja denna bloggen med att berätta varför jag över huvudtaget startade den, here we go:
1. Jag vill att vänner och släktingar ska kunna läsa hur det går för mig, eftersom att de inte kan komma till mig och se själva varje dag.
2. När allt det här är över, vill jag kunna se tillbaka på den här perioden; vad jag skrev och hur jag mådde osv.
3. När jag för en tid sedan satte mig ner och började söka på skoliosoperationer så hittade jag inte många bloggar alls om detta. Därför vill jag att folk i framtiden, som ska göra något liknande, ska kunna läsa om hur det gick för mig och hur det kan komma att kännas.
Det var allt för ikväll, godnatt!

Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0