Efter två månader.

Det har nu gått nästan exakt två månader sedan jag låg på operationsbordet. Det har inte slagit mig förren nu, hur sjukt stolt jag är över mig själv. Att även om jag tyckte att det var galet jobbigt, så tog jag mig igenom det. Det vill jag säga till alla som ska operera sig, att man klarar det. Det känns så förbannat jobbigt där, men man tar sig igenom det, och efteråt kan man vara sjukt stolt över sig själv!

Jag har spenderat den här helgen med ett par vänner, en av dem har fyllt år, så vi överraskade henne med bio. Vi såg "Hungerspelen", som hade premiär i fredags. vi har alla tre sett fram emot den här filmen i flera månader, så hon blev jätteglad! Filmen var, precis om böckerna, galet bra! Dom har inte ändrat särskilt mycket från boken, och det är alltid bra. Jag tycker att alla borde se den, den är grym!

Jag har sånt sjukt sug efter att få börja träna, även om det kommer att dröja ett tag till innan jag får gå tillbaka till volleybollen och all annan träning. Jag går på varenda träning, och det är lika jobbigt varje gång. Jag kan dock inte hålla mig därifrån, jag gillar mitt lag alldeles för mycket! Jag vill behålla bollkänslan, så jag brukar stå och småköra med mig själv. Att se de andra spela match är särskilt jobbigt, jag vill bara springa in och köra gärnet tillsammans med mina vänner. Jag försöker att se positivt på det hela, och tänka att jag kommer att lära mig massor med saker genom att titta på de andra, men det är svårt.
Trevlig helg!

En vecka senare.

Hej! Nu var det en vecka sen jag skrev förra gången, men jag har haft ungeför 5 ton läxor att göra, jag ligger ju lite efter med sånt fortfarande. Annars har jag slutat helt med allt vad medeciner heter, och det är såååååå skönt att slippa tänka på det hela tiden. Min rygg mår finfint, och jag går nu i skolan 100%, och jag hoppas kunna börja gymma lite smått om inte alltför länge. Ni som också har opererat ryggen, hur länge tog det innan ni kunde träna lite, typ jogga? Känner att jag inte kan vara så här oaktiv mycket längre. Jag har så sjukt svårt att sova på kvällarna, och det måste bero på att jag inte tränar.
Idag har jag gjort i princip ingenting, jag var nere på stan en supersnabbis och köpte en sak på musikaffären, och nu sitter jag och plonkar på gitarren. Imorgon ska jag på volleyvollmatch, Linköpings herrlag spelar sin första kvartsfinal. Laget har förövrigt vunnit 18 av 18 matcher i serien, grymt imponerande.
Trevlig helg!

Ärret nudå.

Hej! Det är sista dagen på mitt sportlov, och jag måste medge att jag inte är ledsen över det. Jag har bara suttit hemma hela lovet ändå, och imorn får jag skolskjuts till skolan också. Jag är självklart ledsen över att jag behöver skolskjuts, men vem vill inte kliva ur en taxi utanför skolan varje dag? Ganska fränt är det ju..

Nu till något annat. Jag fick tillfälle att fota mitt ärr idag, och såhär ser det ut:
Detta är alltså på höger sida av min rygg. Ärret sträcker sig under armen och en liten bit på framsidan också. Prickarna ni ser på sidorna av ärret är märken efter agrafferna, men de borde försvinna snart.
Trevlig eftermiddag!

En månad sen

Hej! Idag är det en månad sedan jag opererades, för en månad sedan låg jag på sjukhuset, nyopererad. Jag måste medge att jag tycker att tiden har gått väldigt snabbt, det känns verkligen inte som en månad sen! Allt är iallafall bra med mig, det går framåt betydligt mycket snabbare än jag kunnat ana. Jag har sportlov just nu, vilket är jätteskönt. Inte för att jag kan göra så mycket, men men.. Jag har slutat ta morfin-tabletter helt nu, jag tar alltså bara alvedon. Jag kan också meddela att jag inte har ont alls längre. Jag kan bli trött i ryggen och så, men jag får inte längre ont på samma sätt. Det enda som gör ont nu är att nysa, toppen för mig som är allergisk mot mina egna husdjur.

Jag vet att jag sa att jag skulle slänga upp en bild på ärret i helgen, men jag glömde bort det. Jag har det ju tejpat hela tiden nu, förutom när jag duschar, så det är bara då jag kan ta bilden.. nåja, nästa gång så. Idag har jag faktiskt varit på stan med min mamma, ett stort steg för mig, som annars bara orkar gå till affären och tillbaka. Det gick toppen! Visst, vi fick stanna ett par gånger, men huvudsaken är att jag faktiskt orkade gå runt ett tag. Annars har jag bara legat hemma hela veckan, eftersom att jag har lov, därför var det oerhört skönt att få komma ut ur huset en sväng.

Förresten, har ni några frågor så kan ni ställa dem i en kommentar eller så, så svarar jag gärna! Trevlig eftermiddag! ( Kan man säga så..? Det låter ju helknasigt! )

Uppdatering.

Jag vet att jag inte har bloggat på hela veckan, men jag har förvånansvärt nog varit ganska upptagen. Jag mår iallafall galet mycket bättre nu, och jag har börjat gå i skolan lite smått. I måndags gick jag de två första lektionerna,och åkte sen hem. I tisdags gick jag hela dagen, men det berodde på att det var en specialdag. Vi sjöng gospel tillsammans med en expert, vilket faktiskt var jätteskoj. I onsdags var jag dock ledig, eftersom att resten av skolan har friluftsdag, och det kunde jag inte vara med på. Igår och idag gick jag bara några utav lektionerna.

Jag kan också säga att jag knappt har ont längre. Jag får lite ont när jag ska resa mig i sängen till exempel, men annars går allt bra. Att jag mår så bra är lite jobbigt också, eftersom att det då känns som om att jag kan börja träna ganska snart, vilket jag inte får för min läkare. Igår var jag också på min volleybollträning, jag tränade inte förstås. Det var helt galet jobbigt att vara där, psykiskt alltså. Att se alla andra träna, när jag själv inte ens får gå upp för trapporna i skolan..

I helgen sen kan jag lägga upp en bild på mitt ärr, som har läkt ihop ganska mycket nu. Trevlig helg!

Min sjukhustid. Del 7

Jag kom just på att jag glömt berätta om min sista dag på sjukhuset, here we go.

Dag 8:
Detta var alltså min sista dag på sjukhuset, och det kändes så fruktansvärt bra. Jag hade inte satt min fot utanför avdelningen på över en vecka, så jag ville komma ut därifrån så snabbt som möjligt. På morgonen kom de in för att ta bort min sista slang, cvk'n, som satt i halsen (att ta bort den gör inte ont alls). Jag fick även träffa min sjukgymnast, som förövrigt är supertrevlig! Vi gjorde det enda jag hade kvar att göra för att få åka hem, gå i trappor. Det gick toppenbra, jag kunde gå både upp och ner utan problem. Efter det satt jag och min mamma mest och väntade på att min pappa skulle sluta jobbet för att sedan komma och hämta oss. När det var dags att åka följde en sköterska med oss ner, hon hjälpte till att köra mig ner i rullstol. Eftersom att jag bor i Linköping, där jag opererades, så tog hemfärden inte mer än fem minuter. Att bo så nära gjorde också att min familj kunde komma till sjukhuset nästan varje dag.

Jag har glömt berätta en grej om min sjukhusvistelse, spränggropen. De håller på och bygger om sjukhuset, och de håller på och spränger ett hål i marken, precis under vårat sjukhusfönster. Första gångerna de sprängde tyckte jag att det var coolt, men när man vaknar klockan 7 av att hela byggnaden skakar, så är det inte så coolt längre. Det blev inte bättre av att de höll på och väsnades ända fram tills klockan nio på kvällen. Jag tycker synd om dom som måste spendera en längre period där, man blir galen av allt oväsendet efter ett tag.

Jag har ju också lovat er för- och efterbilder på min rygg, here you go.
Före
Efter
Som ni ser är det en enorm skillnad, på den senare bilden ser ni också ungefär vart ärret går, det undre plåstret är hålet där lungdränaget satt. Godnatt!

Om dagsläget.

Jag tänkte uppdatera er lite om dagsläget. Jag mår helt okej nu, och har minskat ner på morfintabletterna. Smärtan börjar klinga av sakta men säkert allteftersom att jag börjar röra mig mer, inte för att jag rör mig särskilt mycket. Igår orkade jag till och med gå på en volleybollmatch, mest för att komma ut ur huset och träffa mina vänner, vilket var jätteskönt. Om jag hade det jobbigt på sjukhuset, med isoleringen och så, så är det inget emot hur jobbigt det är nu. Jag är egentligen väldigt aktiv, och när jag inte kan träna, inte ens ta längre promenader, så mår jag skitdåligt. Jag mår dåligt av att tänka på mat, eftersom att jag inte har någon matlust, vilket beror på att jag inte rör på mig särskilt mycket. Och jag hatar att inte kunna göra vad jag vill, jag kan inte ens sticka ut och cykla om jag skulle känna för det. Nåja, det här ska jag klara av. Jag får helt enkelt bita ihop och hoppas att tiden kommer att gå fort.

Trevlig eftermiddag!

RSS 2.0