Länge sedan.

Jag vet, jag vet. Det var nu mer än ett halvår sen jag skrev senast.. Jag vet inte riktigt varför jag inte har skrivit något, men jag känner att operationen och allt vad den tiden innebar är något som jag vill lägga bakom mig, det kanske är därför som jag inte velat skriva något.. Jag mår iallafall jättebra, ryggen mår kalas och jag njuter av att få träna! Jag tror seriöst att den jobbigaste tiden som jag någonsin gått igenom var tiden efter operationen, när jag inte  fick träna. Jag saknade mina lagkamrater något enormt (jag spelar volleyboll), och även om jag gick på näst intill varenda träning så saknade jag att vara en del av laget, på planen. 
Ärret syns förövrigt mycket mindre nu, och jag tänker inte längre på det.. Under sommaren så kunde jag välja kläder som inte visade ryggen, för att jag skämdes, eller inte ville ta upp operationen. Nu, skiter jag fullständigt i det, mitt ärr är en del av mig och min kropp, och inget att skämmas för. 
 
Nog om operationen, nu när vårterminen precis dragit igång så börjar kaoset; nationella proven, gymnasieval och en  massa konserter på min skola. Angående gymnasievalet så är jag tveksam, men det lutar åt en spets-utbildning här i Linköping, med inriktning Hållbar utveckling. Nationella proven är väl inte något jag längtar efter, men jag tror att det inte kommer att vara något problem, jag är ju lite av en nörd..
 
Förhoppningsvis så kommer det inte dröja lika länge tills nästa inlägg, men jag får se. Förresten så har jag inte överhuvudtaget inte varit inne på bloggen, så jag har inte sett era kommentarer. Jag har sett dom nu i efterhand, och ni ska veta att jag blir oroligt glad över att mitt beslut att dela med mig av min historia har uppskattats. TACK! 

Det rullar på.

Som rubriken säger så rullar det på; jag går i skolan, går på träningarna bara för att träffa mina kära lagkamrater, går mycket promenader, och ska få börja träna lätt i skolans gym på idrottslektionerna. Annars är allt toppen! Jag har börjat planera in saker för sommaren; förutom konfa-lägret ska jag troligtvis på två olika volleyboll-läger. En sak som jag ej har skrivit om är att jag var i Barcelona förra veckan! Det var supertrevligt, eftersom att jag aldrig åker utomlands annars. Resan kan jag berätta mer om någon annan gång, nu måste jag nämligen gå och plugga. Ciao!

Efter två månader.

Det har nu gått nästan exakt två månader sedan jag låg på operationsbordet. Det har inte slagit mig förren nu, hur sjukt stolt jag är över mig själv. Att även om jag tyckte att det var galet jobbigt, så tog jag mig igenom det. Det vill jag säga till alla som ska operera sig, att man klarar det. Det känns så förbannat jobbigt där, men man tar sig igenom det, och efteråt kan man vara sjukt stolt över sig själv!

Jag har spenderat den här helgen med ett par vänner, en av dem har fyllt år, så vi överraskade henne med bio. Vi såg "Hungerspelen", som hade premiär i fredags. vi har alla tre sett fram emot den här filmen i flera månader, så hon blev jätteglad! Filmen var, precis om böckerna, galet bra! Dom har inte ändrat särskilt mycket från boken, och det är alltid bra. Jag tycker att alla borde se den, den är grym!

Jag har sånt sjukt sug efter att få börja träna, även om det kommer att dröja ett tag till innan jag får gå tillbaka till volleybollen och all annan träning. Jag går på varenda träning, och det är lika jobbigt varje gång. Jag kan dock inte hålla mig därifrån, jag gillar mitt lag alldeles för mycket! Jag vill behålla bollkänslan, så jag brukar stå och småköra med mig själv. Att se de andra spela match är särskilt jobbigt, jag vill bara springa in och köra gärnet tillsammans med mina vänner. Jag försöker att se positivt på det hela, och tänka att jag kommer att lära mig massor med saker genom att titta på de andra, men det är svårt.
Trevlig helg!

I'm back.

Hallåååå. Nu var det allt länge sen jag skrev någonting här, jag har haft så galet mycket läxor att jag helt enkelt har glömt bort bloggen. Iallafall så är allt finfint med mig, jag går i skolan som vanligt och går på volleybollträningarna, men utan att spela förstås, jag kan även gå en sväng på stan om jag skulle känna för det.
Ryggen känns bra och jag har aldrig ont, förutom om någon kramar mig vääldigt hårt eller om någon tar mig på högersidan av ryggen. Jag kan också cykla nu, men bara oerhört sakta och om det inte är så långt att cykla. Jag har varit på röntgen med, men då fick jag ju inte reda på något utan tog bara bilderna. Resultatet får jag se nästa gång jag ska till min ryggläkare.
Idag har jag studiedag, vilket blir precis vad det låter som för mig; Studiedag. Jag har tre prov den här veckan, plus två redovisningar, allt inklämt på två dagar. Så idag ska jag bara plugga, sedan åker jag troligtvis till min träning för att sen åka till min konfa-träff. 
Hejdå!

En vecka senare.

Hej! Nu var det en vecka sen jag skrev förra gången, men jag har haft ungeför 5 ton läxor att göra, jag ligger ju lite efter med sånt fortfarande. Annars har jag slutat helt med allt vad medeciner heter, och det är såååååå skönt att slippa tänka på det hela tiden. Min rygg mår finfint, och jag går nu i skolan 100%, och jag hoppas kunna börja gymma lite smått om inte alltför länge. Ni som också har opererat ryggen, hur länge tog det innan ni kunde träna lite, typ jogga? Känner att jag inte kan vara så här oaktiv mycket längre. Jag har så sjukt svårt att sova på kvällarna, och det måste bero på att jag inte tränar.
Idag har jag gjort i princip ingenting, jag var nere på stan en supersnabbis och köpte en sak på musikaffären, och nu sitter jag och plonkar på gitarren. Imorgon ska jag på volleyvollmatch, Linköpings herrlag spelar sin första kvartsfinal. Laget har förövrigt vunnit 18 av 18 matcher i serien, grymt imponerande.
Trevlig helg!

Ärret nudå.

Hej! Det är sista dagen på mitt sportlov, och jag måste medge att jag inte är ledsen över det. Jag har bara suttit hemma hela lovet ändå, och imorn får jag skolskjuts till skolan också. Jag är självklart ledsen över att jag behöver skolskjuts, men vem vill inte kliva ur en taxi utanför skolan varje dag? Ganska fränt är det ju..

Nu till något annat. Jag fick tillfälle att fota mitt ärr idag, och såhär ser det ut:
Detta är alltså på höger sida av min rygg. Ärret sträcker sig under armen och en liten bit på framsidan också. Prickarna ni ser på sidorna av ärret är märken efter agrafferna, men de borde försvinna snart.
Trevlig eftermiddag!

En månad sen

Hej! Idag är det en månad sedan jag opererades, för en månad sedan låg jag på sjukhuset, nyopererad. Jag måste medge att jag tycker att tiden har gått väldigt snabbt, det känns verkligen inte som en månad sen! Allt är iallafall bra med mig, det går framåt betydligt mycket snabbare än jag kunnat ana. Jag har sportlov just nu, vilket är jätteskönt. Inte för att jag kan göra så mycket, men men.. Jag har slutat ta morfin-tabletter helt nu, jag tar alltså bara alvedon. Jag kan också meddela att jag inte har ont alls längre. Jag kan bli trött i ryggen och så, men jag får inte längre ont på samma sätt. Det enda som gör ont nu är att nysa, toppen för mig som är allergisk mot mina egna husdjur.

Jag vet att jag sa att jag skulle slänga upp en bild på ärret i helgen, men jag glömde bort det. Jag har det ju tejpat hela tiden nu, förutom när jag duschar, så det är bara då jag kan ta bilden.. nåja, nästa gång så. Idag har jag faktiskt varit på stan med min mamma, ett stort steg för mig, som annars bara orkar gå till affären och tillbaka. Det gick toppen! Visst, vi fick stanna ett par gånger, men huvudsaken är att jag faktiskt orkade gå runt ett tag. Annars har jag bara legat hemma hela veckan, eftersom att jag har lov, därför var det oerhört skönt att få komma ut ur huset en sväng.

Förresten, har ni några frågor så kan ni ställa dem i en kommentar eller så, så svarar jag gärna! Trevlig eftermiddag! ( Kan man säga så..? Det låter ju helknasigt! )

Uppdatering.

Jag vet att jag inte har bloggat på hela veckan, men jag har förvånansvärt nog varit ganska upptagen. Jag mår iallafall galet mycket bättre nu, och jag har börjat gå i skolan lite smått. I måndags gick jag de två första lektionerna,och åkte sen hem. I tisdags gick jag hela dagen, men det berodde på att det var en specialdag. Vi sjöng gospel tillsammans med en expert, vilket faktiskt var jätteskoj. I onsdags var jag dock ledig, eftersom att resten av skolan har friluftsdag, och det kunde jag inte vara med på. Igår och idag gick jag bara några utav lektionerna.

Jag kan också säga att jag knappt har ont längre. Jag får lite ont när jag ska resa mig i sängen till exempel, men annars går allt bra. Att jag mår så bra är lite jobbigt också, eftersom att det då känns som om att jag kan börja träna ganska snart, vilket jag inte får för min läkare. Igår var jag också på min volleybollträning, jag tränade inte förstås. Det var helt galet jobbigt att vara där, psykiskt alltså. Att se alla andra träna, när jag själv inte ens får gå upp för trapporna i skolan..

I helgen sen kan jag lägga upp en bild på mitt ärr, som har läkt ihop ganska mycket nu. Trevlig helg!

Svar på frågor.

Jag tänkte svara på ett par frågor jag har fått. Jag tror att de flesta av de här frågorna har blivit besvarade när jag har beskrivit min sjukhustid, men jag tänkte göra det extra tydligt.

Hade du jätte ont när operationen var gjord? Ja, det hade jag. Man har dock rejält med morfin i kroppen och även lokalbedövning, så det är inte outhärdligt. Jag hade också väldigt ont i axeln, av någon anledning. Smärtan förändrades för varje dag, en dag kunde jag ha jätteont vid revbenen, och en annan hade jag galet ont precis i mitten av ryggen, det varierade.
Efter hur många dagar kunde du gå upp? De tvingar upp en nästan direkt efter operationen, och efter det får man gå upp och stå tre gånger varje dag. Jag kunde gå helt själv, utan gåbord, dagen innan jag åkte hem. Innan det kunde jag gå med gåbord utan hjälp, från måndagen kanske.
Är det läskigt att sövas ner? Nja, lite obehagligt kanske, men inte läskigt. De kopplar in narkosmedlet och sedan börjar allt snurra, sedan bara somnar man. Narkospersonalen var verkligen jättetrevlig.
Det var allt för idag, hejdå!

Min sjukhustid. Del 7

Jag kom just på att jag glömt berätta om min sista dag på sjukhuset, here we go.

Dag 8:
Detta var alltså min sista dag på sjukhuset, och det kändes så fruktansvärt bra. Jag hade inte satt min fot utanför avdelningen på över en vecka, så jag ville komma ut därifrån så snabbt som möjligt. På morgonen kom de in för att ta bort min sista slang, cvk'n, som satt i halsen (att ta bort den gör inte ont alls). Jag fick även träffa min sjukgymnast, som förövrigt är supertrevlig! Vi gjorde det enda jag hade kvar att göra för att få åka hem, gå i trappor. Det gick toppenbra, jag kunde gå både upp och ner utan problem. Efter det satt jag och min mamma mest och väntade på att min pappa skulle sluta jobbet för att sedan komma och hämta oss. När det var dags att åka följde en sköterska med oss ner, hon hjälpte till att köra mig ner i rullstol. Eftersom att jag bor i Linköping, där jag opererades, så tog hemfärden inte mer än fem minuter. Att bo så nära gjorde också att min familj kunde komma till sjukhuset nästan varje dag.

Jag har glömt berätta en grej om min sjukhusvistelse, spränggropen. De håller på och bygger om sjukhuset, och de håller på och spränger ett hål i marken, precis under vårat sjukhusfönster. Första gångerna de sprängde tyckte jag att det var coolt, men när man vaknar klockan 7 av att hela byggnaden skakar, så är det inte så coolt längre. Det blev inte bättre av att de höll på och väsnades ända fram tills klockan nio på kvällen. Jag tycker synd om dom som måste spendera en längre period där, man blir galen av allt oväsendet efter ett tag.

Jag har ju också lovat er för- och efterbilder på min rygg, here you go.
Före
Efter
Som ni ser är det en enorm skillnad, på den senare bilden ser ni också ungefär vart ärret går, det undre plåstret är hålet där lungdränaget satt. Godnatt!

Om dagsläget.

Jag tänkte uppdatera er lite om dagsläget. Jag mår helt okej nu, och har minskat ner på morfintabletterna. Smärtan börjar klinga av sakta men säkert allteftersom att jag börjar röra mig mer, inte för att jag rör mig särskilt mycket. Igår orkade jag till och med gå på en volleybollmatch, mest för att komma ut ur huset och träffa mina vänner, vilket var jätteskönt. Om jag hade det jobbigt på sjukhuset, med isoleringen och så, så är det inget emot hur jobbigt det är nu. Jag är egentligen väldigt aktiv, och när jag inte kan träna, inte ens ta längre promenader, så mår jag skitdåligt. Jag mår dåligt av att tänka på mat, eftersom att jag inte har någon matlust, vilket beror på att jag inte rör på mig särskilt mycket. Och jag hatar att inte kunna göra vad jag vill, jag kan inte ens sticka ut och cykla om jag skulle känna för det. Nåja, det här ska jag klara av. Jag får helt enkelt bita ihop och hoppas att tiden kommer att gå fort.

Trevlig eftermiddag!

Min sjukhustid. Del 6

Dag 7:

Detta var alltså dagen innan hemfärden, vilket kändes riktigt skönt. Jag hade möjligheten att åka hem den här dagen men jag kände mig inte rikrigt redo, tyvärr. Nu åt jag tre ''riktiga'' mål om dagen och jag gick på toaletten själv, jag kunde också läsa själv, vilket jag inte orkat tidigare. Det hände annars inte så mycket, en trevlig sak var att min sjukgymnast kom, och jag gick utan gåbordet första gången. Jag gick längs korridoren och tillbaka, vilket var mycket längre än jag hade gått på flera dagar. Nu hade jag också på mig vanliga kläder, vilket gjorde att jag kände mig mycket friskare. Jag har inga bilder från den här dagen heller.

Idag ska jag äntligen gå och ta bort mina agraffer. Agraffer är som ''häftstift'' som håller ihop såret, istället för stygn. Efter det ska jag tejpa ihop såret fram tills sommaren, för att få ett så snyggt ärr som möjligt.

Hejdå!

Min sjukhustid. Del 5

Dag 6
Den här dagen var nog den bästa av alla mina sjukhusdagar, jag fick nämligen duscha. Det var så himla skönt att få tvätta av sig efter att ha legat i sängen i 5 dagar!
Iochmed att jag duschade så kunde jag inte ha några slangar kvar, så de drog lokalbedövningen i såret innan. Nu hade jag bara cvkn kvar, men den var inte fastkopplad i något annat än mig. Jag glömde berätta att de drog drenaget och katetern på måndagen. Annars hände inte något intressant den här dagen, förutom att jag fick besök av en av mina bästaste vänner och hennes mamma på kvällen. Det var riktigt skönt att få någon slags kontakt med världen utanför sjukhuset, jag kände mig väldigt isolerad på mitt rum. Jag ångrade mig förresten angående ärret, jag vill inte visa det just nu, utan jag sparar det tills det har läkt ihop lite mer.

Godnatt!

Min sjukhustid. Del 4

Dag 5
Måndagen var i princip exakt likadan som söndagen, med undantag för maten. Jag började äta sakta men säkert dessa dagar, det började med ett par kex och dagen efter kunde det vara en halv portion mat. På måndagen åt jag fasta mål mat, som jag inte åt upp helt, men ändå. Jag kommer ihåg att jag längtade efter följande dag, då jag äntligen skulle få duscha.

De kollade också förbanden med jämna mellanrum, och såhär såg förbanden ut:



Det var allt för idag, imorgon kommer halvtaskiga bilder på ärret upp. Trevlig kväll!

Min sjukhustid. Del 3

Jag tänkte börja det här inlägget med att kort beskriva hur jag mår just nu. Jag mår helt okej just nu, jag blir inte längre yr när jag ställer mig upp,  utan jag är helt klar i huvudet. Jag får hemskt ont i ryggen om jag står upp en längre stund, och om jag sitter på en hård stol. Detta blir dock bättre för var dag som går, och det märks verkligen, nu kan jag till exempel sitta med vid matvordet när vi äter, vilket jag inte kunde göra i torsdags. Annars rullar det på rätt bra och jag hoppas på att kunna gå lite i skolan i slutet på nästa vecka.
Nu ska jag fortsätta att berätta om min sjukhusvistelse.

Dag 3
Lördagen var verkligen en vändpunkt för mig på sjukhuset, läkarna kom på att de skulle prova att sluta med morfin direkt in i blodet och istället börja ge mig morfin i tablettform, och endast ha kvar pumpen som jag själv styr. Jag vet inte om det enbart var medecinbytet, eller om det var av någon annan anledning, men jag böjade må oerhört mycket bättre. Förmiddagen var likadan som fredagen, men på eftermiddagen vände det. Jag mådde inte längre illa, alls, och jag blev mycket piggare. Min familj säger att det var en enom skillnad; på fredagen hade jag knappt vart mig själv, jag hade mest sovit och spytt, nu kunde jag till och med skämta lite, och jag började få tillbaka min normala röst. När illamåendet försvann vart det betydligt mycket lättare att gå upp och gå, jag slapp hålla i påsen och kunde istället fokusera på att röra benen framåt. Jag ska också förklara det här med att gå; man ''går'' inte riktigt, man får sätta sig på sängkanten för att sedan ställa sig upp, sedan får man gå ett par stag framåt med hjälp av ett gåbord, och sedan får man lägga sig igen, ungefär. Jag kommer också ihåg att hela min familj hade kommit till mitt rum på kvällen, och att vi satt och kollade på gladiatorerna. Från den här dagen har jag tyvärr inga bilder.

Dag 4
Söndagen flöt på som den skulle; jag åt olika tabletter, fick gå upp och stå ett par gånger,fick besök av min familj och jag började äta lite smått. Jag åt då ett par chips och lite äppeljuice, det var allt jag fick i mig vid tillfället. Senare började jag äta smörgåsrån och salta kex och liknande. Annars hände inte mycket intressant denna dag.


Jag kommer att lägga upp en före- och efterbild på min rygg inom de närmsta dagarna, inte röntgen alltså, så att ni får se skillnaden. Godnatt!

Om

Min profilbild

Jenny

RSS 2.0