Efter två månader.

Det har nu gått nästan exakt två månader sedan jag låg på operationsbordet. Det har inte slagit mig förren nu, hur sjukt stolt jag är över mig själv. Att även om jag tyckte att det var galet jobbigt, så tog jag mig igenom det. Det vill jag säga till alla som ska operera sig, att man klarar det. Det känns så förbannat jobbigt där, men man tar sig igenom det, och efteråt kan man vara sjukt stolt över sig själv!

Jag har spenderat den här helgen med ett par vänner, en av dem har fyllt år, så vi överraskade henne med bio. Vi såg "Hungerspelen", som hade premiär i fredags. vi har alla tre sett fram emot den här filmen i flera månader, så hon blev jätteglad! Filmen var, precis om böckerna, galet bra! Dom har inte ändrat särskilt mycket från boken, och det är alltid bra. Jag tycker att alla borde se den, den är grym!

Jag har sånt sjukt sug efter att få börja träna, även om det kommer att dröja ett tag till innan jag får gå tillbaka till volleybollen och all annan träning. Jag går på varenda träning, och det är lika jobbigt varje gång. Jag kan dock inte hålla mig därifrån, jag gillar mitt lag alldeles för mycket! Jag vill behålla bollkänslan, så jag brukar stå och småköra med mig själv. Att se de andra spela match är särskilt jobbigt, jag vill bara springa in och köra gärnet tillsammans med mina vänner. Jag försöker att se positivt på det hela, och tänka att jag kommer att lära mig massor med saker genom att titta på de andra, men det är svårt.
Trevlig helg!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0