Min sjukhustid. Del 5

Dag 6
Den här dagen var nog den bästa av alla mina sjukhusdagar, jag fick nämligen duscha. Det var så himla skönt att få tvätta av sig efter att ha legat i sängen i 5 dagar!
Iochmed att jag duschade så kunde jag inte ha några slangar kvar, så de drog lokalbedövningen i såret innan. Nu hade jag bara cvkn kvar, men den var inte fastkopplad i något annat än mig. Jag glömde berätta att de drog drenaget och katetern på måndagen. Annars hände inte något intressant den här dagen, förutom att jag fick besök av en av mina bästaste vänner och hennes mamma på kvällen. Det var riktigt skönt att få någon slags kontakt med världen utanför sjukhuset, jag kände mig väldigt isolerad på mitt rum. Jag ångrade mig förresten angående ärret, jag vill inte visa det just nu, utan jag sparar det tills det har läkt ihop lite mer.

Godnatt!

Min sjukhustid. Del 4

Dag 5
Måndagen var i princip exakt likadan som söndagen, med undantag för maten. Jag började äta sakta men säkert dessa dagar, det började med ett par kex och dagen efter kunde det vara en halv portion mat. På måndagen åt jag fasta mål mat, som jag inte åt upp helt, men ändå. Jag kommer ihåg att jag längtade efter följande dag, då jag äntligen skulle få duscha.

De kollade också förbanden med jämna mellanrum, och såhär såg förbanden ut:



Det var allt för idag, imorgon kommer halvtaskiga bilder på ärret upp. Trevlig kväll!

Min sjukhustid. Del 3

Jag tänkte börja det här inlägget med att kort beskriva hur jag mår just nu. Jag mår helt okej just nu, jag blir inte längre yr när jag ställer mig upp,  utan jag är helt klar i huvudet. Jag får hemskt ont i ryggen om jag står upp en längre stund, och om jag sitter på en hård stol. Detta blir dock bättre för var dag som går, och det märks verkligen, nu kan jag till exempel sitta med vid matvordet när vi äter, vilket jag inte kunde göra i torsdags. Annars rullar det på rätt bra och jag hoppas på att kunna gå lite i skolan i slutet på nästa vecka.
Nu ska jag fortsätta att berätta om min sjukhusvistelse.

Dag 3
Lördagen var verkligen en vändpunkt för mig på sjukhuset, läkarna kom på att de skulle prova att sluta med morfin direkt in i blodet och istället börja ge mig morfin i tablettform, och endast ha kvar pumpen som jag själv styr. Jag vet inte om det enbart var medecinbytet, eller om det var av någon annan anledning, men jag böjade må oerhört mycket bättre. Förmiddagen var likadan som fredagen, men på eftermiddagen vände det. Jag mådde inte längre illa, alls, och jag blev mycket piggare. Min familj säger att det var en enom skillnad; på fredagen hade jag knappt vart mig själv, jag hade mest sovit och spytt, nu kunde jag till och med skämta lite, och jag började få tillbaka min normala röst. När illamåendet försvann vart det betydligt mycket lättare att gå upp och gå, jag slapp hålla i påsen och kunde istället fokusera på att röra benen framåt. Jag ska också förklara det här med att gå; man ''går'' inte riktigt, man får sätta sig på sängkanten för att sedan ställa sig upp, sedan får man gå ett par stag framåt med hjälp av ett gåbord, och sedan får man lägga sig igen, ungefär. Jag kommer också ihåg att hela min familj hade kommit till mitt rum på kvällen, och att vi satt och kollade på gladiatorerna. Från den här dagen har jag tyvärr inga bilder.

Dag 4
Söndagen flöt på som den skulle; jag åt olika tabletter, fick gå upp och stå ett par gånger,fick besök av min familj och jag började äta lite smått. Jag åt då ett par chips och lite äppeljuice, det var allt jag fick i mig vid tillfället. Senare började jag äta smörgåsrån och salta kex och liknande. Annars hände inte mycket intressant denna dag.


Jag kommer att lägga upp en före- och efterbild på min rygg inom de närmsta dagarna, inte röntgen alltså, så att ni får se skillnaden. Godnatt!

Min sjukhustid. Del 2

Idag tänkte jag berätta om dag 2 och 3, som enligt mig var de jobbigaste.

Dag 2

Jag kommer inte ihåg särskilt mycket från denna dag, förutom smärtan. Jag minns att de sa till mig att jag skulle få åka upp till mitt rum, och jag längtade nåt enormt efter det. Jag ville ha ett ställe där jag kunde slappna av, lite iallafall, och inte vara övervakad var eviga timma på dygnet. Jag minns också att jag mådde illa, fruktansvärt illa. Alla som opererar ryggen mår inte illa, har de sagt. När man får så mycket smärtstillande som man får, så kan man må illa, men alla gör inte det. De sa att många, istället för att må illa, har oerhört ont. Jag hade dock inte särskilt ont, bortsett från den första stunden efter operationen, men illamåendet gjorde det hemskt.
De tog också bort nästan alla slangar, förutom katetern, cvk'n i halsen, dränaget till lungan och lokalbedövningen i såret. Det var galet skönt att slippa dem..

Ungefär klockan 12 körde de upp mig till mitt rum, där jag varvade sömn med illamående. Man måste också gå upp och ställa sig tre gånger om dagen, så det gjorde jag också. Jag bara låg där och hoppades att illamåendet skulle sluta, medan jag höll spypåsen i ett krampaktigt grepp. Jag sov en hel del också, jag ville inte vara vid medvetande, eftersom att jag mådde så dåligt. Vi fick också in röntgenbilderna från dagen innan. Jag ville verkligen inte se dom, jag orkade inte tänka på vad som hade hänt.

Efter - Före


Jag ska bara tillägga att jag kommer att få bättre röntgenbilder, jag lägger upp dom när de kommer. Trevlig kväll!

inlägg från sjukan.

Jag har inte orkat skriva tidigare. Jag har ont, men det blir bättre. Operationen gick bra. Nu somnar jag, hejdå.

RSS 2.0