attlevamedskolios

Jag kom just på att jag glömt berätta om min sista dag på sjukhuset, here we go.

Dag 8:
Detta var alltså min sista dag på sjukhuset, och det kändes så fruktansvärt bra. Jag hade inte satt min fot utanför avdelningen på över en vecka, så jag ville komma ut därifrån så snabbt som möjligt. På morgonen kom de in för att ta bort min sista slang, cvk'n, som satt i halsen (att ta bort den gör inte ont alls). Jag fick även träffa min sjukgymnast, som förövrigt är supertrevlig! Vi gjorde det enda jag hade kvar att göra för att få åka hem, gå i trappor. Det gick toppenbra, jag kunde gå både upp och ner utan problem. Efter det satt jag och min mamma mest och väntade på att min pappa skulle sluta jobbet för att sedan komma och hämta oss. När det var dags att åka följde en sköterska med oss ner, hon hjälpte till att köra mig ner i rullstol. Eftersom att jag bor i Linköping, där jag opererades, så tog hemfärden inte mer än fem minuter. Att bo så nära gjorde också att min familj kunde komma till sjukhuset nästan varje dag.

Jag har glömt berätta en grej om min sjukhusvistelse, spränggropen. De håller på och bygger om sjukhuset, och de håller på och spränger ett hål i marken, precis under vårat sjukhusfönster. Första gångerna de sprängde tyckte jag att det var coolt, men när man vaknar klockan 7 av att hela byggnaden skakar, så är det inte så coolt längre. Det blev inte bättre av att de höll på och väsnades ända fram tills klockan nio på kvällen. Jag tycker synd om dom som måste spendera en längre period där, man blir galen av allt oväsendet efter ett tag.

Jag har ju också lovat er för- och efterbilder på min rygg, here you go.